Elgonbin
Året runt med bina
Biodlarens år varken börjar eller slutar. Det är en kontinuerlig pågående process. Jag brukade säga att det började på sommaren. Men jag har ändrat mig och säger att det börjar i andra hälften av maj. Då är det dags att identifiera vilka samhällen som är bäst i olika avseenden. De samhällena är de som man ska göra avläggare ifrån. Dessa kommer att växa så att de kommer att vara starka nog att övervintra och vara produktionssamhällen året därpå.

Jag gör mina avläggare under andra hälften av maj och första delen av juni. Under sommaren växer dessa nya samhällen tillräckligt för att fylla tillräckligt många yngelramar i slutet av juli, början av augusti. Det är dessa bin som är födda i dessa yngelramar som kommer att ta de nya samhällena genom vintern och starta utvecklingen nästkommande säsong. Avläggarna från de bästa samhällena kommer att göra sina egna drottningar som sedan parar sig i sina bigårdar. Jag vill föröka de bästa generna i min lokalt anpassade bistam.

De svaga samhällena i maj med undermåliga drottningar kommer att få dessa utbytta till döttrar från några av de bästa samhällen lite senare på säsongen. Mittemellan-samhällena är de som i första hand kommer att ge dig en skörd, tillsammans med avläggarna av de bästa samhällena som växer till sig tillräckligt för att ge en skörd.
Så här vill jag att ett samhälle ska se ut när det dags att göra det redo för vintern, tre lådor fulla med bin. Detta är målet för hela säsongen från vår till höst. Och bin skall vara födda friska med liten påverkan från kvalster och virus. Det är speciellt viktigt i juli och augusti.
Bin födda sent på sommaren är de som tar samhället genom vintern. De behöver bra mat, bra honung och bra pollen för att vara starka och friska. Och för att kunna mata larverna så att dessa bin blir friska och starka måste ambina också vara friska och starka. Sjukdomar och parasiter bör inte finnas där, inte heller skadliga kemikalier.

Om samhället har god styrka och goda matresurser och unga friska bin som sköter om ynglet samt äldre bin som kan hämta nektar och pollen borde allt vara i sin ordning. Om det finns för många kvalster i samhällena kan de orsaka stress och problem med virus och andra sjukdomsalstrare, särskilt om det finns för mycket av giftiga kemikalierester från lantbruks- eller kvalsterkemikalier.
Jag använder en låg och bred ram (Langstroth Shallow), 448 x 137 mm, i en kvadratisk låda med 12 (eller 13 ramar) genomgående i hela kupan. Jag vill ha Hoffman-typen av ramar för att passa en avtäckningsmaskin jag tycker om. Men med det antal samhällen jag har nu räcker det med två bra avtäckningsgafflar och en djup stor behållare för avtäckningsvaxet. När man lärt sig hantera en gaffel fungerar den mycket snabbt. Man gör inga småtag utan långa tag utan uppehåll över hela sidan. I början gör man det sakta för att få in känslan var gaffelspetsarna ligger under täcknningen.
Jag använder Langstrothbredd på mina ramar. I Sverige ökar langstrothramen i användning, men då mest den som i Sverige kallas ¾ Langstroth som är 159 mm hög. Den som är vanligast i Sverige är lågnormal-ramen, LN. Den är 366 mm bred och 222 mm hög. Hel Langstroth är 448 mm bred och 232 mm hög. LN har mindre yta än Langstroth. En ännu äldre storlek som också är en gammal amerikansk storlek (nästan), 12 "x 12", är 300 mm bred och 300 mm hög och kallas Svea. Den används idag av ett mindre antal biodlare.

Jag använder den låga ramen Shallow, 137 mm hög, i hela bikupan, i alla lådor. Det är den lägsta Langstrothramen (tror jag). Den används främst för att producera kakhonung i USA. Jag använder den för att jag använder kvadratiska lådor istället för 10 ramars eller 8 ramars. Jag hade tanken på att en bred ram i en kvadratisk låda ger den maximala stora bottenytan för att motverka svärmning. Och en kvadratisk låda som är låg blir inte så tung när den är full med honung. Shallow-ramen behöver ingen trådning utan man kan löda fast mellanväggar på undersidan av överlisten med flytande vax. Man kan använda 12 eller 13 ramar i en kvadratisk låda. En kvadratisk Shallow-låda har ungefär samma volym som en 10-ramars låda medium (¾ langstroth) med 159 mm höga ramar.
Del av ett system
Varje del i ett biodlingssystem passar ihop med en annan del. Man kan inte riktigt diskutera fördelar och nackdelar med en del i ett biodlingssystem jämfört med en annan variant av samma del, utan att jämföra hela system. Till exempel ramstorleken. Du måste titta på hela systemet som denna ramstorlek är en del av. Varje lösning har sina för- och nackdelar. Man kommer att kunna välja på några olika lösningar. En del kan tycka att de måste ta hänsyn till något man redan har i form av bin, kupor, utrymmen eller andra faktorer.
I Sverige används ofta isolerade lådor, och förmodligen gör de mest nytta långt upp i norr. Kanske gör de nytta också därför att den vanligaste ramstorleken är en mindre typ av ram. Då blir samhällenas styrka mindre än då man använder en bredare ram. Och mindre samhällen drar mer nytta av isolering eftersom starka samhällen isolerar sig själva bättre. Langstroth-formatet gör det lättare att få starka samhällen till vintern. För att dra nytta av bistyrkan nästa säsong måste bina hålla sig från att yngla mycket under vintern, helst inte alls under ett antal månader. Då kan de ha ungefär samma bistyrka på våren. Detta är svårare för ett starkt samhälle. Vissa typer av bin har svårare med detta, speciellt sådana som ursprungligen kommer från platser med korta vintrar. Starka samhällen där jag bor i Närke kan klara sig bra i oisolerade trälådor. Så här ser kan de se ut.
I Sverige är det många som använder isolerade lådor. Jag använder oisolerade trälådor. Billigast är sådana gjorda av gran. Det är också ett lättare träslag än furu (tall). Ingen låda som står på en pall har ruttnat trots många års användning och ingen målning! Men det blir trevligare färg med lite linolja.
Våren kan orsaka problem för lådorna när bina ynglar mycket och höjer temperaturen. Det blir då mycket kondensfuktighet som avsätts på lådornas insidor, eftersom nätterna är ganska kalla. Då kan lådans hörn vrida sig och bli i behov av reparation.
Jag använder spärrgaller. Jag tycker det är lättare för mig när jag skördar honung då jag använder bitömmare och en biblås. Det är nog inte så trevligt att blåsa ut drottningen på marken antar jag. Men jag har faktiskt hänt. Jag hittade henne inte, men hon letade sig in i kupan igen, till synes utan skador.

Eftersom avstånden mellan mina bigårdar är relativt korta ställer jag alla lådor som är redo att skördas över bitömmaren och åker till en annan bigård och gör detsamma. Det går att komma tillbaka några timmar senare och blåsa ut resten av bina. Inte alla bin alls har lämnat skattlådorna, men många har gjort det. Det går lätt att blåsa resten av bina också pga de låga ramarna. Och jag behöver inte blåsa bina noga framför kupan, men bara någonstans framför. Bina hittar tillbaka. Bitömmaren håller samhället nedanför avskilt och det blir inte utsatt för så stor störning medan man blåser. Det finns fördelar och nackdelar med alla typer av lösningar.

Den viktigaste orsaken till att jag använder spärrgaller har varit att hålla drottningen från att lägga ägg i ramar med större celler eftersom jag inte bara har 4,9 mm cellstorleksramar i alla lådor. Mina bin har tidigare år inte byggt ut mellanväggar bra med 4,9 mm:s cellstorlek i skattlådor. Så jag har bara fått ett begränsat antal 4,9-ramar utbyggda bra varje år. Numera bygger många samhällen ut 4,9-mellanväggar bra i skattlådorna också. Jag var nästan färdig med 4,9-ramar för yngellådorna när varroakvalstrets anfall kom första gången hos mig 2008-2009. Det slog till hårt. Hälften av bina dog vintern 2008-2009 och våren 2009. Vintern därpå var också svår, men inte lika mycket. Efter det byggde bina ut 4,9-mellanväggarna bättre! Jag håller på att byta ut alla 5,1-ramar jag har till 4,9. Det tar ytterligare några år.

Mitt mål är att lämna de tre bottenlådorna under spärrgallret orörda för bina att ha under vintern. Jag tar för det mesta honungen som är ovanför spärrgallret, men normalt inte under. Men jag är noga med att inför vintern försöka se till att åtminstone 4-6 mittenramar i översta lådan är bra utbyggda 4,9. Man har kort tid på sig att göra bina redo för vintern. I en del samhällen blir det fullt med honung i översta lådan och dessutom en hel del i låda två. Sådana samhällen har 30 kg honung. Andra får tillskott av sockerlösning till ca 30 kg foder totalt, om bina fyller alla tre lådorna med bin. Det går bara åt 10 kg under vintern, men resten behövs till yngelsättningen nästkommande vår. Bina måste känna sig rika för att yngla ordentligt på våren. Dessutom är det bättre för bina att ha lagrat foder i kakor än att få tillskott på våren. Speciellt sockerlösning på våren/försommaren triggar svärmning.

Nu när några år har gått och jag verkar ha tillräckligt med 4,9-lådor för yngelrummen överväger jag att börja övervintra samhällen på 4 lådor med de övre två mer eller mindre med honung. På våren flyttar man då åtminstone upp den understa lådan som skattlåda över spärrgallret. Lådan närnasst över spärrgallret skall bli en ny yngellåda. När man slungat ramarna i den uppflyttade lådan sorterar man ramarna och smälter ner de fulaste, fult utbyggda t ex.

Jag ser också när säsongen går mot sitt slut att fler och fler bin fyller de två övre lådorna med honung av de tre som är under spärrgallret. Det beror på genetiken och selektion. Jag vill gärna ha det så. Bin från John Kefuss brukar göra på det sättet. Elgon varierar men är bra på väg mot det hållet.
I början av november har de flesta av de gamla bina från säsongen dött undan och de bin som ska ta sig igenom vintern sitter i klot färdiga för vintern (och våren). Då kollar jag samhällena och ersätter de yttersta ramarna om bina dragit ihop sig mycket. Jag ersätter dem med isolerande packramar. Det är oftast ramar med mycket foder som hamnar i ett lager i väntan på våren för att ge till samhällen som kan behöva foder då. Annars används de då jag gör avläggare.
I början av november har bina normalt inte haft något yngel på några månader. Många av de gamla bin har dött. Och bina har bildat ett vinterklot som fortfarande kan vara lite lösligt då det inte är riktigt kallt än, men bara något över eller omkring 0 grader.

Jag lyfter på täckplasten lite från varje sida för att försäkra mig om det jag sett genom plasten. Är det flera kakgator på sidorna utan bin tar jag bort den yttersta ramen på varje sida eventuellt, kanske ibland två ramar. Någon enstaka gång lite mer. Men man ska lämna ramar så att det blir åtminstone en tom kakgata på varje sida, om samhället är starkt. Jag sätter in isolerande skivor av markskiva sågade som ramar, ca 35 mm tjocka. Om ett samhälle är svagt kan det bli fler för att det ska få bra isolering.

Jag samlar dessa foderramar i staplar med lådor på en kall och skyddad plats och lagrar dem till våren. Då får ev behövande samhällen tillskott av foder genom att få en eller ett par foderramar. Jag kan också använda dem när jag gör avläggare i slutet av maj eller början av juni. Våren kan ha ett sådant klimat att bina inte kommer att ha möjlighet att samla mycket nektar då. Men de behöver yngla mycket för att bli starka till de olika drag som kommer, många gånger helst redan i maj till höstrapsens blomning.
På toppen av samhället i själva taket finns 5 cm cellplastisolering. Närmast bina täckplast, sedan en skiva 12 mm mjuk board (tretex) eller 12 mm hård board (typ masonit), spärrgallret när den inte används och sedan en 12 mm skiva hård board. Lådorna är av enkla oisolerade granplankor 145 mm.
Bottenskivan är gjord av vattentät plywood med två 10 cm:s hål i bakre hörnen med ventilationsmetallnät. Bottnen har 22 mm luftutrymme upp till ramarnas bottenlister. En flusterförminskare är sågad så att man får två öppningar 7 mm höga med 8 mm trä i mitten. Jag använder ingen toppventilation och ingen annan ventilation. Samhällena står två och två på en 30 cm hög pall med ett utrymme mellan samhällena där man kan ställa en låda tillfälligt.
Under långvarig stark kyla, vilket vi tacksamt nog sällan har i mina trakter numera, kan det byggas upp kondens i flustret. Man kan behöva kolla om man behöver rensa flustret för att ge samhället tillräckligt med luft.
Om det snöat mycket och det fortfarande i mars ser ut så här samtidigt som temperaturen närmar sig +10° är det bra att kolla så att bina kan flyga ut och rensa sig och skotta undan snö om det behövs. Skidor kan behövas.
Januari
I januari kontrollerar jag samhällena så att flustren inte är blockerade, antingen av döda bin eller is från kondens. Det kan hända om vintern är väldigt kall, 20-30 grader minus i några veckor. I vårt klimat med låg sol över horisonten på vintern på grund av vår höga latitud är det inte stor skillnad på dag- och natt-temperaturer, som är fördelaktigt för bina i form flusterkondens som kan smälta och att de kan förflytta sig mellan kakgator lättare för att nå mer foder. En del vintrar har jag fått ta skidorna till bigårdarna, men inte på många år nu.
Februari
Beroende på temperatur och mängd snö har jag också ibland varit tvungen att göra samma kontroll i februari. Om snön täcker kuporna behöver jag inte oroa mig för kondensis som blockerade flustren. Binas utandningsluft smälter isen i flustretn, eftersom snön som täcker kuporna isolerar dem så att temperaturen inte blir så låg där. Och utandningsluften smälter snön närmast flustren och kuporna så det blir som en luftbubbla runt kuporna. Men under senare år har vi haft relativt lite snö och inte så låga temperaturer.
Mars
I mars börjar jag kontrollera att samhällena har tillräckligt med foder. Jag tar med mig foderramar från mitt förråd för att ge till dem som behöver det. Jag lyfter på täckplasten försiktigt på en sida i taget om det behövs. Och jag kan också lyfta på kupan lite grann, en sida i taget och känna på tyngden. Vid behov tar jag bort en tom ram och ger en full istället. Ibland passar det att ta bort en av isolerramarna och ge en foderram. Oftast har bina nu inte varit utanför kuporna sedan oktober/november.

Rensningsflygningen, den stora tarmrengöringen, sker oftast i slutet av mars eller början av april. Ibland lite tidigare, ibland lite senare. Utetemperaturen är då ca 10°. Men det kan variera beroende på om solen skiner på kupan, om det blåser eller inte och hur "toalettnödiga" bina är.
Rensningsflygning i slutet av mars efter att ha varit instängda av kylan i bikupan sedan slutet av oktober, ca 5 månader.
April
I första halvan av april börjar behovet av skattlådor. Det är fortfarande viktigt att kontrollera mängden foder. I mars är ynglandet normalt mer intensivt. Yngelmängden ökar markant efter rensningsflygningen. Då kan bina hämta färskt pollen, som kommer från små blommor som krokus eller hasselbusken. Lite senare blommar det viktiga vårdraget från sälgen. Sedan blommar maskrosorna följt av lönnarna.
Maj
Om det finns höstraps i närheten blommar den i mina trakter i maj. Många samhällen har nu sina tre yngellådor, plus två skattlådor över spärrgallret. I slutet av maj börjar samhällena utvecklas olika. De bästa behöver fler skattlådor.

I mitten eller slutet av maj börjar jag göra avläggare från de mest varroaresistenta och starkaste samhällena. Dessa avläggare får göra sina egna drottningar och därigenom föröka generna hos dessa goda samhällen.
Juni
Under första delen av juni fortsätter jag att göra avläggare från de bästa samhällena. Att larva om och odla drottningar konkurrerar nu om tiden med skörd och slungning av höstrapshonungen. Och maskroshonung, om det finns någon.
Avläggare
Man kan göra avläggare på olika sätt. Nu under några år har jag låtit avläggaren stå kvar i samma bigård som modersamhället. Jag har också alltid sett till att drottningen kommer med i avläggaren. Om man flyttar avläggaren inte längre bort än 3-5 meter från modersamhället kommer den att få behålla en del flygbin, men de flesta flyger tillbaka. Jag har inte kunnat upptäcka någon positiv inverkan av att inte flytta runt kvalster och bin då det gäller utvecklingen av varroaresistens. Kanhända att detta påverkar positivt, men jag tror nog jag kan säga att det är andra saker som påverkar mer. Om man håller koll på kvalsternivåerna i samhällena kan man säkerligen flytta lite avläggare och samhällen mellan bigårdarna.
De flesta avläggare placeras i samma bigård som de modersamhällen de tas ifrån. Det är viktigt att båda delarna har tillräckligt med yngel och foder. Det är bäst om drottningen hamnar i avläggaren. Om jag inte vet var drottningen är, måste båda delarna ha ägg och unga larver såväl som ordentligt med täckt yngel. Den del som flyttas måste ha mycket bin eftersom många av bina kommer att återvända till sin ursprungliga plats. Fokus ligger på att mångfaldiga god genetik, inte få maximal skörd i det korta perspektivet. De två understa lådorna från de tre yngellådorna har flyttats hit efter det att alla yngelramarna från den tredje skakats ner till de två. Då vet man att drottningen är där. Det gör man medan hela samhället står kvar på gamla platsen.
Här tas varje ram upp ur den tredje yngellådan, skakas av och placeras sedan i lådan till vänster. Sedan läggs spärrgallret ovanpå de två kvarvarande yngellådorna på bottnen. Så sätts lådan t v med de avskakade yngelramarna ovanpå spärrgallret med de två skattlådorna ovanpå. Skattlådorna står här alldeles till höger om samhället jag jobbar med. Efter en halvtimme har bina gått upp till ynglet så man kan ta bort den lådan (närmast ovanför spärrgallret). Drottningen är inte i den lådan nu utan i de två understa. Dessa två plus bottnen flyttas till en ny plats i bigården som en avläggare. På den gamla platsen placeras en ny botten, sedan en av skattlådorna, sedan yngellådan utan drottning, sedan ett spärrgaller. På det den kvarvarande skattlådan. Efter 6-8 dagar kontrolleras avläggaren och modersamhället aveende hur mycket bin det är i dem och justerar med att ta bort eller sätta till en skattlåda. Nu river jag drottningceller i den drottninglösa delen och sparar en, eller två som sitter nära varandra, för att undvika ungdrottningsvärm.
Istället för att flytta iväg de två lådorna med drottningen till en ny plats i samma bigård kan man ta lådan med yngel ovanför spärrgallret och flytta till en annan bigård, igenstängd naturligtvis. Om man planerar att göra så är ett bra tips att innan man placerar den ännu bitomma yngellådan på spärrgallret, sätta en låda med tomma slungade ramar från föregående år närmast spärrgallret och sedan den bitomma yngellådan och den kvarvarande skattlådan. Då tar man efter ca en halvtimme de två lådorna närmast över spärrgallret som en avläggare till den nya bigården. På det här viset får man med sig lite mer bin till avläggaren. Man får också en bättre skörd på drottningdelen.
Jag tar oftast de understa två lådorna (inklusive bottnen) av de tre yngellådorna och flyttar dem till en annan plats ca 5 meter bort, inte för långt borta och inte för nära. Tanken bakom detta är att avläggaren (med drottningen) då kan behålla en del flygbin om drottningen följer avläggaren, vilket är bäst. Flygbina som då hamnar i den del som är utan drottning på den gamla platsen för samhället, kommer att initiera bättre byggda drottningceller och därmed bättre drottningkvalitet. Det beror på att de samlar in färskt pollen och nektar till ambina.

Om du har otur kan en avläggare utan drottning som placeras på annan plats än modersamhället i samma bigård som detta förlora alla flygbin, ja de flesta av alla bin. Den avläggaren kommer att få problem med att föda upp en bra drottning. De kan behöva en mogen krypfärdig drottningcell och en extra yngelram med täckt yngel som håller på att krypa ut.

När jag har flyttat de två yngellådorna till den nya platsen placerar jag den tredje yngellådan på den gamla platsen på en ny botten. Den gamla bottnen följer med avläggaren till den nya platsen. Den tredje lådan utan drottning måste innehålla åtminstone några unga larver och helst också ägg för att göra en drottning av. Den behöver också minst 2-3 yngelramar. Och jag har kontrollerat mängden foder i de båda delarnas lådor, den del som flyttas och den del som blir kvar. Jag sätter till/flyttar foderramar om det behövs.
Byt drottningar i de sämsta
De svagaste samhällena (med sämst utveckling) och/eller de som är minst resistenta mot varroakvalstret kommer att få sina drottningar utbytta. Jag gör det huvudsakligen så fort jag har mogna krypfärdiga drottningceller som jag har odlat från mina bästa resistenta samhällen, som har gett en bra skörd och har ett bra humör.
Biskakaren kan enkelt tillverkas genom att borra ca 60 mm diameters hål med hjälp av en hålsåg i två lock av plast till lämpliga burkar. Locken limmas ihop med 2-komponentslim med ett nät med lämliga nätmaskor, 2-3 mm. Häll först ca 2 dl T-sprit (tvålvatten som en del använder är besvärligare tycker jag då det löddrar mycket och det blir svårare att rensa efteråt från kvarblivna kvalster). Därefter 1 dl bin från nära till ynglet. Skaka och vrid skakaren i ca 1 minut och vänd upp och ner med den första typen av skakare. De nu döda kvalstren hittar man på bottnen. Håll upp mot himlen och räkna kvalstren. Om det är mer än 9 skulle jag behandla med tymol ganska snart.
I de bigårdar jag kontrollerar angreppsgraden av varroakvalstret gör jag det med hjälp av 2 dl T-sprit och 1 dl bin i biskakaren. Det gör jag två gånger per säsong, om det behövs, i maj och i augusti. Om varroa-nivån är över 3 %, mer än 9 kvalster från 1 dl av bin, blir det behandling med tymol-bitar av Wettex som innehåller ca 5 gr tymol var. Då får de sin drottning utbytt så snart som möjligt eller så kan samhället säljas. Köparen kommer sannolikt att få bra kvalitet på sina bin ändå jämfört med mycket annat. Bisamhället går att använda till avläggare och skörda honung ifrån och byta drottning i om man vill.
Även när jag ser ett bi (endast ett)med deformerade vingar gör jag ett alkoholtest med biskakaren. Ibland kan virus fortfarande vara kvar i samhället även efter att kvalsterpopulationen reducerats kraftigt och är mycket låg. Om antalet vinglösa bin är tre eller flera på en gång, har jag funnit att de behöver en behandling direkt, så att de inte kommer att bli en reinvasionkälla för kvalster för andra samhällen som befinner sig på ett avstånd av ca 2 km.
När ett samhälle har många kvalster blir deras försvar mot rövarbin dåligt. Detta händer ofta vid den tid då det inte finns något nektardrag när säsongen har vänt mot slutet, i slutet av juli/början av augusti.
Svärmceller
Om ett samhälle gör drottningceller är det oftast inte ett bra val att riva dem. Jag brukar inte leta efter drottningsceller, men när jag stöter på ett samhälle som sitter mycket trångt i slutet av maj till början av juli, kan jag öppna upp flustret maximalt för att det ska bli lättare för cirkulationen av luft och feromoner och sätter sedan på två skattlådor på en gång överst.

Om jag vill sova bättre på natten och har tid gör jag en avläggare från det här samhället. Om det ska gå fort tar jag de övre två yngellådorna mer än 5 meter bort i samma bigård. Avläggaren kommer att förlora de flesta av sina flygbin. De kommer att riva drottningscellerna (om det finns några) om drottningen är med dem. Det är bäst. I viket fall kommer avläggaren inte att svärma.

Om avläggaren placeras för nära modersamhället och drottningen är med kommer det att stanna kvar så många flygbin att avläggaren kommer att svärma litet senare, om bina är på det humöret. Återigen bör det finnas två lådor till yngelrum på varje ställe efter att avläggaren gjorts.

6-8 dagar senare kontrollerar jag båda delarna. Där det finns ägg finns drottningen, om hon fortsatt att lägga ägg. Det beror på hur långt svärmförberedelserna gått. Om hon går i avläggaren och den förlorat alla flygbin, det ser man på bistyrkan, kanske hon inte matats ordentligt och stoppat upp äggläggningen. Ser man henne tar man bort henne. I den viselösa delen river man alla viseceller. Sedan ger man delarna en varsin krypmogen drottningcell när det finns nästan bara täckt yngel kvar, så att de inte kan göra egna viseceller. Eller så sparar man en visecell i varje del. Man kan också ge delarna en yngelram var istället med späda larver och ägg från ett bra samhälle så får de göra sig egna drottningar.
Drottningceller av önskad sort
Jag kontrollerar avläggarna tre veckor efter att jag gjorde dem för att få en uppfattning om hur det gått, om det finns en äggläggande drottning eller om avläggaren är drottninglös eller om den har en drottning som inte börjat lägga ägg än. Det kan se bra ut men inga ägg än. Jag väntar en vecka till. Om det är mycket lite bin kvar och de gör ett ljud som går upp och ner lite och inte ett stadigt lågt hummande, är de förmodligen drottninglösa. Ser jag en drottningcellkopp byggd på en cell med pollen är de definitivt viselösa. Jag kan ge dem en mogen drottningcell eller vänta en vecka. Anteckna. Det är viktigt. Jag kan komma tillbaka senare och ge några drottningceller till dem som förmodligen behöver dem. Någon av dessa avläggare som inte fått en äggläggande drottning kan behöva en ram med täckt yngel för att förbättra bistyrkan. Den kan jag ta från ett starkt samhälle i närheten. Kanske några avläggare behöver någon foderram eller sockerdeg om fodersituationen är dålig.

I de svaga och dåliga samhällen som kanske också har fått tymol på våren och försommaren är det dags i juni att döda drottningen och en vecka senare ge en drottningcell. För att försäkra mig om att det blir rätt drottning i samhället , kan jag titta igenom bikupan och riva bort de nöddrottningceller som gjorts. Ofta kommer en nykrupen drottning att döda de här drottningcellerna, men ibland lurar bina mig om jag litar på dem för mycket. :)
Svärmförhindring
Jag riva nästan aldrig bort drottningsceller som svärmförhindring. För det mesta när ser jag en, så finns det bara några få av dem. Jag sätter försiktigt ihop ramarna igen och sätter tillbaka lådorna så att jag inte skadar dem. Bina vill ha en ny drottning, ett s k stilla byte utan svärmning, om det bara finns få av dem, oftast 5 st eller färre. Om man river bort en ensam drottningscell kan det sluta med ett drottninglöst samhälle för sent på säsongen.

Jag letar aldrig regelbundet efter drottningceller. Jag ger samhällena tillräckligt med plats för bin och honung, lite innan de verkligen behöver det. Viktigast är att ge plats för bin. Normalt svärmar mindre än 5 % av mina bisamhällen. Det är inte värt det extra arbetet att försöka hindra det. Jag försöker förklara den låga svärmningen med en kombination av 1) designen av bikupan, 2) tillsatt gott om utrymme tillräckligt tidigt och 3) arvsanlagen. De två första anledningarna tror jag är de viktigaste.

Om jag råkar hitta många drottningceller i ett bisamhälle gör jag oftast en av två saker. Antingen stänger jag igen samhället och sätter på två skattlådor. Eller också delar jag bisamhället och försöker få drottningen i avläggaren.
Fånga svärmar
När det är möjligt och tiden tillåter det fångar jag svärmar som jag ser eller när någon ringer på mig. Jag använder en svärmfångstlåda som jag har funnit mycket användbar med nät på den ena sidan, som i den nedre delen har en bit spärrgaller. Och ett lock som kan stänga lådan. Den är också utrustad med en krok så att den kan hängas eller placeras nära där svärmen fångades. Om drottningen kom in i lådan kommer resten av bina att ha gått in när kvällen kommer. Då kan du hämta den och flytta den till ett passande ställe och slå in den i en tom bikupa (eller ibland som man gjorde mera förr kanske – slå in den på ett samhälle som behövde förstärkas).
Arbetet i juni och juli
När jag kommer till en bigård börjar jag titta framför flustret för att ta reda på vad bina har släpat ut eller om det finns bin med deformerade vingar där. Jag har en bit hård skiva där, typ masonit. Det kan finnas utsläpade puppor, av arbetsbin eller av drönare där, eller kalkyngelmumier. Det kan vara en död ungdrottning, eller flera. Det kan vara en död geting, t o m en bålgeting. Det kan vara unga grå bin som kryper planlöst (virus). Det kanske inte finns nånting, det är ett bra tecken.
Jag tittar på bina som flyger. Kommer de med pollen? Är det rövarbin i luften? Är det mycket bin ute för första gången och orienteringsflyger? Du får mycket information innan du ens lyfter av locket. Du tittar på binas rörelser. Du lyssnar på ljuden, förhoppningsvis ett stadigt lågt hummande. Du känner den fina lukten av bin som samlar in nektar.

Jag lyfter av allt utom täckplasten och tar en snabb titt för att se hur bina fyller upp den översta lådan. Jag tar bort plasten och fortsätter bedömningen av samhället. Fyller bina till 2/3 med bin är det normalt dags för nästa lådai utvecklingstider. Fyller bina ut utrymmet som förväntat jämfört med det senaste besöket? Finns det några bin med förkrympta vingar på skivan framför flustret? Om man lyfter på kupan på ena sidan och den känns tillräckligt tung, ger jag samhället en skattlåda. Det här är det vanliga arbetsmomentet i början av säsongen.

Under honungsäsongen kan bikupan vara packad med bin, mellanväggar byggs ut snabbt och det finns honung och nektar överallt när man tittar. Har jag tillräckligt med lådor med mig? Ibland får de två lådor i taget.

Om samhällets bistyrka inte är som förväntat tittar jag på ett par ramar i yngelrummet. Finns det täckt yngel? Är yngelramarna jämna i täckningen? Finns det ägg? Bin med förkrympta vingar, vinglösa bin? Finns det drottningceller? Kalkyngel? Amerikansk yngelröta? Kanske har de svärmat? Vad jag sett kan få till resultat att jag vidtar några åtgärder, eller också beslutar jag att avvakta och kolla samhället igen nästa gång jag kommer till bigården.

Om jag har några drottningsceller med mig i celltransportören kanske jag använder några om jag hittar ett samhälle som inte har någon yngel eller inga ägg. Har säsongen nått in i andra hälften av juli kan jag ge samhället en äggläggande drottning eller planera att kombinera samhället med ett annat samhälle. Mycket sällan måste jag leta efter och se drottningen. Men jag ser henne ändå då och då.
Kanske tre skördar
I juni måste honungen från höstrapsen skördas så snart blomningen är över. Annars kommer honungen att kristallisera i ramarna. Allt i skattlådorna måste tas bort, både täckt och inte täckt honung. Det finns ingen risk för hög vattenhalt i denna honung. Det finns också nektar från maskros som samlats under denna tid på året. Maskroshonung måste också tas bort snabbt om det är mycket i kakorna. Den beter sig på liknande sätt som honung från höstraps. Dessa två honungssorter ger en fin blandning. Runt mitten av juni börjar vildhallondraget och även vårrapsen om det finns någon. Vitklövern ger nektar litet senare i juni om det är tillräckligt hög temperatur och fuktighet.
Höstraps – maj
Hallon – juni
Vitklöver – juni/juli
Mjölkört/Rallarros – juni
Skogslind – juli
Ljung – jui/augusti
Ett varmt och fuktigt år. Bina svärmade inte. Jag var fullt upptagen med att skörda, slunga och sätta tillbaka lådorna.
I början av juli kan en andra skörd tas. Vid fördelaktigt väder, fuktigt och varmt, ger vitklövern bra och även rallarrosen på en del platser. Skogslinden (inte parklinden med stora blad) brukar ge bra i juli. Tistlar och örter blommar och andra ogräs.

I början av augusti ger ljunghonung en del år i en del bigårdar. Bladhonung kan bidra både på våren (ovanligt säger tyskarna) och ibland rätt mycket senare på säsongen. Lind- och ekblad är ofta kladdiga. Ibland ger gran och tall. Cementhonung som kan bli från en viss typ bladlus på gran vill man vara utan. Vanligtvis i slutet av juli till mitten av augusti samlar bina till den sista skörden för året.

Ljung- och bladhonung i vinterfodret kan stressa bina eftersom dessa honungstyper ger mycket rester i matsmältningssystemet. Om samhället inte ynglar på vintern och väntar med detta till februari/mars går det vanligtvis bra. Aveln av bina spelar också en roll här, hur bra bina klarar besvärlig honung i vinterfodret.
Angreppsgraden av varroa
I slutet av juli och början av augusti är det viktigt att kvalstermängden inte är stor. Om den är det, blir bina födda vid denna tid och något senare, som blir vinterbina, svagare på grund av kvalster och virus. Ett sådant samhälle är i fara att inte klara sig genom vintern eller blir svaga på våren. Om du har en bra varroa resistent bistam är det bara bra om några få samhällen sorteras bort på det här sättet Men om dina bin i stort inte är så varroaresistenta är det en bra idé att göra ett alkoholprov med skakburken för att ta reda på angreppsgraden av varroakvalstret. Om du hittar mer än 9 kvalster från 1 dl bin är det en bra idé att behandla ett sådant samhälle med wettexbitar med tymol genast, göra en anteckning om vilka samhällen som behandlas och byta drottningen nästa år eller sälja samhället, i alla fall då det gäller de sämsta. Det är en bra idé att även behandla ett sånt samhälle i maj med halva dosen tymol för att förbereda drottningbytet eller att vara säker på att man säljer varroafria samhällen.
Vinterfoder
I slutet av augusti är det dags att kontrollera kuporna så att bina har tillräckligt med vinterfoder. Ett mycket starkt samhälle som fyller tre lådor med bin vill jag ska ha minst 30 kg foder. Den mängden behövs inte för att klara vintern. Till det räcker det ofta med 10 kg. Mängden behövs för att man ska vara säker på att samhället ska våga yngla mycket och växa och vara redo när första ordentliga nektardraget börjar. Ibland vid svåra vårar kan det dröja till långt fram i juni. De samhällen som har mindre än 30 kg honung får sockerlösning i augusti/september.
Lagra lådor
Jag tar bort lådorna ovanför den tredje lådan och förvarar dem i en kall ladugård med tät botten och topp mot mus och råttor. Det är ett gammalt stall med cementgolv och isolerade väggar som håller temperaturen liknande den i en jordkällare, lägre än ute på sommaren. Tillräckligt låg för att hålla god kontroll på vaxmotten. På vintern går temperaturen under noll minst ett par gånger. Jag har haft bara mycket små problem med vaxmott. Det finns en erfaren biodlare inte långt från mig som lagrar sina lådor ute på 30 cm höga pallar med nät i bottnen och på toppen av staplarna som står i skuggan. De har något upphöjda tak för att möjliggöra drag genom staplarna av lådor. Vaxmotten gillar inte draget i lådstapalarna.