Behandlingsfri biodling

Om man inte behandlar bin mot någon sjukdom eller parasit så är de behandlingsfria. Så gör man när bin normalt kan försvara sig och leva gott utan att biodlaren ger dem kemikalier eller manipulerar dem för att klara av av sjukdomsalstrare eller parasiter.

På den här webbsajten kan man läsa hur man kan selektera sina bin till att bli behandlingsfria gradvis(stegvis). Man kan också bestämma sig för att sluta behandla på en gång (dvs inte gradvis) eller aldrig börja behandla.

När man slutar behandla sina bin gradvis har vi bakom den här sajten bara erfarenhet av bekämpningsmedlet tymol. Om det fungerar att sluta gradvis med andra kemikalier, ekologiska eller inte, vet vi inte.

Man mäter angreppsgraden, kanske vår och höst, och använder 5 gr "tymolkuddar" inom en vecka efter det att tröskelgränsen 3% överskridits.
Man byter drottningar i de sämsta 30%-en av samhällena.

Efter ett antal år när samhällen inte bedöms behöva mer än en enda 5 gr tymolkudde i augusti, då kan man sluta behandla dessa samhällen och samtidigt studera masonitskivan framför flustret var 7-10 dag, helst på förmiddagen. Man tittar efter eventuella vingskadade bin som kan ge orsak till en mätning av angreppsgraden av kvalster. Läs mera i tidigare artiklar på denna sajt.

Behandlingsfri bigård

Om man är omgiven av bigårdar med behandlingsfria bin skaffar man lämpligtvis bin, drottningpuppor, drottningar eller avläggare, från sina grannar, så går det snabbast att bli behandlingsfri biodlare. Så är förhållandet på en del håll i Sverige, t ex i Hallsberg. Där finns minst 15 biodlare med ca 800 samhällen som är behandlingsfria.

När man planerar att starta en behandlingsfri bigård finns det några saker att tänka på som gör det lättare att nå resultat.

A. Placera bigården om möjligt minst 2 km från andra bin.
B. Placera helst inte mer än 3 samhällen i bigården till att börja med.
C. Använd gärna bin från behandlingsfri stam eller bistam som avlas i den riktningen – avläggare, hela bisamhällen, drottningar eller krypfärdiga drottningpuppor(till byte av drottningar i samhällen, avläggare och i parningssamhällen).
D. Använd små fluster.
E. Använd gärna små celler, åtminstone i mitten av yngelklotet
F. Gör avläggare om möjligt i maj eller början av juni.
G. Odla drottningar tidigt på säsongen.
H. Lämna 12-15 kg honung till vintern
I. Vinterfodra med 12-15 kg sockerlösning i aug/sep

A. Vid minst 2 km undviker man att andras bin delar med sig av kvalster och virussmittade bin. Man undviker också att ens egna bin orsakar besvär för andras bin. Helst ska det vara minst 3 km till andra bin för att ungdrottningars parning ska bli med tillräckligt många drönare med anlag för behandlingsfrihet. Ungdrottningarnas parning ska ske i bigård så långt som möjligt från icke behandlingsfria bin eller bin som saknar sådana anlag. Ibland har så lite som 1 km räckt, i alla fall i ett par generationer.

Det som bidrar till att ungdrottningar har god chans att para sig med drönare med bra anlag, är att det finns bisamhällen i och nära bigården som inte behandlas mot varroa, där drönaryngel inte skärs bort och där samhällena tillåts ha mycket drönarbygge.

Bisamhällen som behandlas mot varroa har inte lika vitala drönare som behandlingsfria. Ju närmare i tiden behandlingen sker då drönare är könsmogna ju mindre vitala är de.
Behandlingsfria bisamhällen är vitala och kan ha könsmogna drönare i stor omfattning redan tidigt på säsongen. Speciellt med en del drönarbygge där yngelklotet startar på våren.

Detta kan förklara varför det finns exempel på att en bigård med 3 samhällen som sköttes behandlingsfritt har kunnat leva så utan vinterförluster. Bigården utökades till 13 samhällen och är behandlingsfri på 4:e året. Det finns en bigård på ett avstånd av 1-1,5 km med 15 icke behandlingsfria samhällen.

Drönare i behandlingsfria bisamhällen skall inte bekämpas, de är en tillgång. Bina klarar av att minska både för många kvalster och för många drönare.

B. Om man startar en blivande behandlingsfri bigård med få antal samhällen, är det mindre risk att man förlorar något samhälle. Om ett samhälle skulle få besvär med kvalster och/eller virus är det mindre risk att en domino-effekt utvecklas så att det ena samhället efter det andra får problem då det första hårdare drabbade samhället påverkar de andra negativt. Detta gäller både om man minskar behandlingen gradvis eller låter bli att behandla helt.

Gör gärna avläggare varje år från alla de samhällen som är tillräckligt starka och bra. Utöka så antalet samhällen i bigården, antingen med egna uppdragna drottningar eller med drottningpuppor eller drottningar från andra behandlingsfria biodlingar. Etablera gärna en ny bigård så småningom, om möjligt 1-2 km ifrån den första så att båda bigårdarna kan påverka ett större område tillsammans.

C. Man kan börja sitt arbete att få fram behandlingsfria bin med vilka slags bin som helst. Men man snabbar upp processen om man skaffar bimaterial från platser där det finns behandlingsfria bin.

Det går allra snabbast om man skaffar 3 behandlingsfria samhällen förstås. Då är allt redan på plats och det är bara att fortsätta så. Man kan också skaffa 3 avläggare från behndlingsfria bisamhällen, inklusive äggläggande drottningar. Så stora avläggare att de hinner bli invintringsdugliga.

Man kan skaffa parade drottningar från behandlingsfria biodlare och sätta till i egna samhällen eller avläggare. Man kan också köpa krypmogna drottningceller och sätta till i egna avläggare, eller sätta till dem till parningssamhällen typ apidea och köra dem till en plats där man har behandlingsfria bin, t ex Hallsberg. För att senare sätta till dessa till egna avläggare/samhällen.

D. Små fluster gör det lättare för bisamhället att förhindra intrång av andra bisamhällens bin, t ex för att röva och därmed dela med sig av kvalster och/eller virus. En hög botten under flustret underlättar för t ex samhällets övervintring.

E. Små celler, ca 4,9 mm, kanske 5,1 mm i yngelkklotet ökar binas hygieniska beteende. Kanske 4 ramar i mitten av en yngellåda räcker. Se mer om små celler på annan plats på den här sajten. Mellanväggarna placeras nära ynglet tidigt på säsongen för bäst utbyggnad. Ev kan man sätta en låda med mellanväggar under samhället som man sen "glömmer bort". Längre från, och över ynglet, får bina för sig att de ska bygga honungslagringsceller som är större, och inte celler som ska användas till yngel. Så ungefär bygger bina olika cellstorlekar om de kan välja.
Bin som föds i små celler har man visat i försök att de blir mer hygieniska, med allt vad det kan innebära i hjälpen att vara vitala och friska.
I och med att en area med små celler har fler yngelceller än lika stort område med stora, har småcellbin kapacitet att värma upp och förbereda fler celler för äggläggning. Därmed kan dessa utvecklas snabbare på våren, speciellt mindre samhällen.

F – G. Det blir störst chans för rätt parning med t ex tidiga avläggare som får göra sina egna drottningar. Se bara till att det finns tillräckligt med både flygbin och ambin då båda dessa slags bin behövs för att bina ska kunna göra drottningceller av bra kvalitet.
Man måste se gott om krypfärdiga eller utkrypna drönare. Dessa hinner då bli könsmogna när de nya drottningarna är könsmogna (5 dagar efter kläckning) eller strax efter. Ungdrottningar har störst chans att bli bra parade inom 14 dagar efter att de fötts.

H. Honung ger näringsriktig mat till bina så de håller sig friska och starka. De behöver också pollen i samhället. Finns det lite pollen i samhället eller om pollentillgången på våren är liten kan det vara bra med fordring med pollendeg i framför allt de enheter som ska göra drottningceller och som ska föda drönare med bra mat så de blir vitala och starka.

I. Fyll på med sockerlösning inför vintern så att det finns gott om mat. Bina behöver inte bara mat för att överleva vintern. De behöver ett bra förråd så att de är starka och frikostigt kan ge nytt yngel mat utan att svälta ihjäl. Man behöver inte kontrollera foderförråden i bisamhällena så ofta och man slipper vårfodra med socker- eller honungslösning, som är svärmdrivande.

Målet är att förse ett starkt samhälle med minst 27 kg för vintern, endast honung eller en kombination av honung och sockerlösning.

Enstaka samhällen kan behöva stödfodring med sockerdeg i 2,5 kg plastpåsepaket tidigt på våren på grund av att de kanske blev utsatta för s k tyst röveri under senhösten. Kanske är det en bra idé att byta ut drottningen i ett sådant samhälle.

3-punkts koll

Att kontrollera varroanivån, % kvalster/100 bin, är den första punkten i en 4punkts-koll, 1, 2 eller 3 ggr om året. Den arbetade vi efter i Hallsberg då vi stegvis ökade varroamotståndskraften hos våra bin. 1 dl bin, ca 300 bin skakades i ca 2 dl T-sprit i en skakburk. Den bästa kanske är den som kallas EasyCheck i redskapshandeln. Andra varianter fungerar bra också.

När bisamhällena i en bigård är behandlingsfria, varierar kvalstermängden över tid liknande en sinuskurva. Men variationen följs inte åt mellan bisamhällena, så att den är lägst samtidigt i alla men på olika nivåer. De har olika rytmer.

Det är ju också så att eftersom man i en behandlingsfri biodling inte "startar om" samhällena samtidigt till ungefär en lägstanivå genom bekämpning, kan man inte genom att mäta varroanivån vid samma tillfälle få värden som gör att man kan rangordna samhällena efter vilka som håller lägst varroanivå.

Att mäta varroanivån blir av underordnad betydelse. Man kan använda en sådan koll om man finner det påkallat pga andra observationer av ett samhälle.

Kontroll av varroanivån försvinner så att checklistan blir en 3 punkts-koll avseende varroamoståndskraften. Istället blir avläsning av bl a ev. DWV-bin på skivan framför flustret den viktigaste punkten på 3 punkts-listan. En enkel och snabb kontroll.
Dessutom sker som vanligt 2 andra viktiga noteringar om samhällen, honungsskörden och humöret.