Resistenshjälp

Kemikalier är skurkar i behandlingssammanhang. Ändå kan man välja att använda sådana ibland.

Kemikalier, ekologiska och syntetiska, används för att döda kvalster.
De dödar inte bara kvalster utan påverkar mikroberna i och på våra bin. Dessa mikrober kallas tillsammans mikrobiome. Det spelar en viktig roll i immunsystemet. Innan någon kemisk behandling utfördes i våra samhällen var de olika bakterierna, virusen, svamparna osv, oftast i balans med varandra. Varroakvalster gynnar när så är möjligt särskilt Deformed Wing Virus (DWV) att utvecklas till patogena mängder.

I områden där tätheten hos bisamhällena är hög är det svårt att bara sluta behandla mot kvalster utan att förlora många samhällen, de egna och grannars bin. Virus tar kål på dem. Motståndskraft mot tillväxt av kvalster måste bli mycket starkt hos dina bin innan förlusterna kan hållas låga på sådana platser. Förmågan att jaga kvalster är en del av resistensen, i yngel och på bin. Motståndskraft mot virus spelar också en roll för att uppnå behandlingsfria bin.

Reinvasion kan förstöra mycket

I en bigård minst 2 km från andra bin kan du prova olika lösningar för att åstadkomma behandlingsfria bin utan att skada andra bin utanför dessa 2-3 km.
Man kan undvika att förlora bisamhällen som domino-brickor som faller genom pågående reinvasioner, det ena efter det andra - genom att ha ha ett mindre antal samhällen i en bigård, förutom tillräckligt långt till andra bigårdar egna och andras. Detta gäller speciellt i början av arbetet att uppnå resistens.

Få samhällen i en bigård

Jag har provat att hålla bin på det här sättet, med ett färre antal samhällen i bigårdar. Jag har ett enda samhälle i en bigård. Det samhället är inte ens bland de mest resistenta jag har. Det utvecklade problem då det fanns icke-resistenta bin i en bigård en halv km bort, där det stod innan det flyttades där det nu står själv. Andra samhällen i bigården nära de icke resistenta bina (som inte var mina) klarade sig dock bra. Bina i den icke resistenta bigården försvann till slut. Jag flyttade det här samhället våren efter jag behandlat det till ett skogsområde med 2 km till andra bin (min egna). Detta samhälle har nu inte behövt någon behandling efter flytten för fyra år sedan.

Jag flyttade andra mindre bra samhällen till liknande bigårdar långt bort. Tre placerades i en och fyra i en annan. Ungefär hälften av samhällena i dessa båda bigårdar behövde ingen behandling säsongen efter att de flyttades dit. Kvalster- och virussituationen blev tillräckligt bra så att den bästa hälften inte behövde någon behandling alls. Bara några få vingskadade bin (DWV = Deformed Wing Virus) kunde observeras. Detta trots att alla dessa flyttade samhällena hade behövt full behandling av tymolbitar i sina tidigare bigårdar året innan.

Mängden behandling (tymolbitar) var bara ¼ av en full dos i den sämre hälften av samhällena. En sådan liten mängd tymol skadar mikrobiomet mycket mindre än en full dos. Alla de flyttade samhällena övervintrade bra.

Det allra bästa är att till att börja med bara ha ett samhälle i en bigård. Två kan också fungera bra. Tre eller fyra kan fungera bra när resistensen har ökat hos bina. Nästa steg är fem eller sex samhällen och så vidare. Jag skulle inte överstiga 5-6 förrän motståndet verkar starkt i bisamhällena i bigården.

Att ha få samhällen i en bigård minskar reinvasionshotet mot andra samhällen i samma bigård eller i bigårdar närmare än 2 km. Det kommer att hjälpa samhällen att utveckla resistens eftersom de kommer att överleva lättare utan att få mycket extra kvalster från andra samhällen att hantera.

Delvis isolering kanske räcker

Om du har tur och har en bigård minst 2 km från andra bin, dina egna eller andras, kan du sätta ett eller två av dina bästa samhällen där för att se om de kan jaga kvalster och undvika reinvasion för att bli behandlingsfria direkt.

Med en låg mängd varroa växer virusen inte så mycket. Om du har tur kan bina stå emot virusinfektionen som blir med ett litet antal samhällen i bigården. Speciellt om dina bin inte är nybörjare på vägen till ett behandlingsfritt liv.

Små fluster är bra

Ett annat sätt att hjälpa bin mot reinvasionsproblem är att ha små fluster, inte större än 7 x 140 mm. Sådana fluster är lättare att försvara mot inkräktare som vill stjäla honung. Det är inte kraftigt röveri som oftast sker, utan långsamt, så kallat tyst röveri, som man knappt kan observera.

Felflygning förekommer oftare när varroamängden ökar i ett samhälle. Bin som flyger ut med en varroa irriterar värden så att den försöker mer än annars att komma in i närmaste samhälle på väg tillbaka.

För att hindra felflygningar, förutom att använda små fluster, är det bra att placera samhällena på större avstånd från varandra, också inom bigården.

En högbotten är bra

För att kunna använda ett så litet fluster som 7 x 140 mm hjälper det mycket att efterlikna bottenens utseende hos ett vildsamhälle i till exempel ett ihåligt träd. Där kan man ofta hitta ett tomt utrymme under vaxbygget. Ingångshålet är ofta också något längre upp från den lägsta delen av kakorna som bina byggt.

För att likna den här utformningen kan man göra en låg låda ännu grundare (ca 10 cm hög) som ska placeras mellan vanliga lådor och en stängd botten. I den övre främre delen av en extra låg låda fräser man ett urtag, 7 mm djupt och 140 mm brett. Detta blir flustret när den första yngellådan placeras på denna (som står på den stängda bottnen). Bottenlådan kan få topplistor med en 2-3 mm bred slits på undersidan. I det här spåret kan man limma tungspatlar/glasspinnar och vaxa dem.

Bin kan bygga små kakor här när de inte har något annat att göra. Det händer sällan om du sätter på skattlådor på samhället i takt med dess utveckling. För att hjälpa till med ventilationen använder jag två 5 cm nätförsedda hål i de bakre hörnen i den täta botten under den här bottenlådan. En sådan konstruktion som denna kommer att göra slut på igensättning av flustret med döda bin på vintern. Och den ger bina ett extra skyddat utrymme om det behövs på sommaren.

Naturliga cellstorlekar

När bin anpassas till att bygga sina egna kakor utan hjälp av vaxmellanväggar gör de olika cellstorlekar för olika ändamål, mindre där de har yngel och större där de lagrar honung. I yngelområdet varierar cellstorleken lliksom det gör i honungsområdet. Den genomsnittliga yngelcellstorleken är ofta 4,9 mm över de parallella sidorna, mätt över 10 celler. Ett bra riktmärke är att ha åtminstone 4 ramar i mitten av yngelrummet med 4,9 mm celler och resten med 5,1 mm.

Förekomsten av ett naturligt urval med de starkares överlevnad pekar på att man får ett bättre anpassat bi, ett bi med bättre överlevnadsegenskaper om du låter det som händer naturligt vägleda. Hur som helst kan man inte producera ett bi sämre bi med en cellstorlek som bättre motsvarar deras eget val.

Om du har minst 4 ramar med 4,9 mm cellstorlek mitt i yngelrummet, hjälper du dina bin till bättre fitness/livskraft, för att överleva och trivas bättre.

Resistensegenskaper

Vilka är egenskaperna som gör bin motståndskraftiga? De är mer än en och mer än bara några få. Vi vet inte hur många de är.
När vi säger resistens menar vi att bin på egen hand kan leva ett hälsosamt liv och trivas. När vi kontrollerar kvalsternivån hittar vi en låg nivå. Om nivån ibland är högre är det bara tillfälligt och det påverkar inte bisamhället så mycket.

Ett hälsosamt MIKROBIOM är viktigt för att hålla olika populationer av mikrober under kontroll, till exempel virus. Det finns andra resistensegenskaper mot virus, som att TVINGA UT VIRUSSJUKA BIN ur samhället och producera lämpliga PEPTIDER (korta proteiner) som kombinerar sig med virus och förintar dem. PROPOLIS är känt för att bidra till att hålla patogena mikrober under kontroll. Bra NÄRING, som bra pollen, är också viktigt för att hålla bina friska.

Sammansättningen av LARVMAT kan påverka reproduktionsförmågan hos varroakvalstret. Bin kan identifiera täckta yngelceller som innehåller kvalster och TÄCKA AV dessa CELLER. Vissa bin rensar ut sådana celler, andra täcker dem igen. Vissa bin kan skilja mellan täckta yngelceller som innehåller kvalster med avkomma och de utan avkomma och endast öppna de celler där kvalster har avkomma.

Vissa bin STÄDAR SIG SJÄLVA OCH ANDRA bin från kvalster och biter dem.
Vissa bin FÖRSVARAR SITT FLUSTER bättre för inkräktare (rövarbin och felflygande bin) än andra. På så sätt kan de undvika att få extra kvalster från dem. Vissa bin är mer BENÄGNA ATT RÖVA andra bin. Några FLYGER LÄTTARE FEL in i andra samhällen. Så kan de sprida kvalster.

Alla resistensegenskaper och olika förhållanden, som antalet samhällen i en bigård, avståndet mellan bisamhällena och avstånd till bigårdar, kommer att bidra till den resulterande varroanivån i varje enskilt samhälle.

1. Vi använder varroanivån som den första riktlinjen för urval av sämre och bättre bisamhällen. Vi får en sammanfattning av avelsvärdet som innehåller de flesta resistensegenskaper, kända och okända.
Vi finjusterar det här sammanfattningen med
2. observationer på en masonitskiva framför flustret av eventuella vingskadade bin,
3. utvecklingen av samhället och
4. utseendet på yngelramar med täckt yngel.
Dessa riktlinjer fungerar mycket bra för att utveckla varroaresistenta bin. Mer information om dessa riktlinjer finns i nästa artikel.

Resistensen ökar

När antalet samhällen som behöver behandling definitivt är lägre än 50% i en bigård kan man överväga att öka antalet samhällen något. Det är bra om man kan utöka området med nya projektbigårdar, nu lite närmare än 2 km från din bästa bigård. Eller någon av biodlarna du samarbetar med kan etablera en bigård inte så långt borta.

Vad man gör nu är att bygga ett område där goda resistenta bin dominerar. Antalet av dem är mer än 50%. Målet är också att utveckla den bästa delen av detta område för att där endast ha resistenta bin.

Hur många bin kan man ha i en bra resistent bigård? Testa genom att öka antalet med ett eller två samhällen per år. Man kanske stannar vid 6 eller 8 i några år.
Jag har ett större antal samhällen än idealet i min hembigård, 18 samhällen. 4 av dessa behandlades 2020 (20%). Men inget fick full behandling (2 x 10 gram).
[Full behandling för samhällen när man börjar ett resistensprojekt och med bin som inte har kommit så långt på vägen mot resistens är 2 x 5 gram + 2 x 10 gram (30 gram) eller mer.]
2 av de fyra behandlade fick halv behandling 1 x 10 gram eller 2 x 5 gram (10 gram)
2 fick ¼ behandling 1 x 5 gram. Ett av de behandlade samhällena fick sin behandling endast på våren och sedan en ny drottning. De andra tre kommer att få sina drottningar ersatta nästkommande säsong.
Ett samhälle dog på senvintern. 5% vinterförlust i denna bigård.
Den här bigården gör ett bra jobb med att påverka området med bra drönare.

Detta är avelssamhälle 104. Det användes 2019. Bilden är tagen 2020. Det behandlades senast mot varroa 2015. En dotter född 2019 kommer att användas som avelsdrottning 2021. Nästan alla döttrar av 104 gav en avläggare 2020. De fick göra sin egen drottning. Dessa samhällen kommer att påverka med bra drönare.