I USA var gränsen för behandling I Erickssons och Hines avelsarbete 1995 först 15%, sedan 10%.
2020 var gränsen för behandling att undvika samhällskollaps i USA 3% enligt Dennis van Engelsdorp. Dr Eric Erickson t v och Lenard Hines, försöksvärd.
Tröskelvärdet
Varroakvalster hittades i USA 1987. År 1990 var tröskeln för behandling mot kvalstret kanske till och med högre än 15% varroanivå, 15 kvalster på 100 bin från en alkoholtvätt av cirka 300 bin, t ex med biskakaren. De flesta behandlade alla samhällen preventivt, innan det egentligen behövdes. Det verkade lättast. Således räddades också de minst motståndskraftiga bina så de kunde sprida sina sämre ärftliga egenskaper. Tröskelvärdet på 15% användes av Dr Eric Erickson 1995 i hans avelsprogram för varroa-resistens:
2020 var tröskelvärdet i USA 3% enligt Dr Dennis van Engelsdorp på en konferens i Göteborg 2019. Situationen beskrevs som mycket svår i de flesta områden i USA. Om varroanivån överstiger 3% i dessa områden bedömdes ett bisamhälle att dö på grund av alltför mycket virus (mestadels DWV).
Virusfyllda bin och kvalster
År 2020 tog Magnus Kranshammar i södra Sverige hand om en stor svärm i början av juli. Den kom från en noggrann biodlare som höll kvalsternivån låg med borttagning av drönare i början av sommaren, myrsyraförångning två gånger under mitten av säsongen och droppning med oxalsyralösning när samhället var yngellöst sent på säsongen. Redan när det första ynglet i den svärmen kröp ut var många bin skadade av DWV och snart i ett så stort antal att samhället tog så stor skada att det dog.
Mikrobiom
Alla levande varelser lever i ett hav av mikrober. Mikroberna bildar en blandning, en balans av till exempel bakterier, svampar och virus som finns i och på alla levande varelser. Det uppskattas att vi människor har cirka 2 kg mikrober på och inuti oss. Om balansen störs, till exempel om du måste ta antibiotika, slås mag-mikroberna till stor del ut. Immunsystemet påverkas negativt, men behandlingen på kort sikt kan mycket väl ha räddat dig. Om du duschar och tvålar in dig för mycket för ofta (tre gånger om dagen) störs mikrobiomet på huden och svampinfektioner kan utvecklas.
Insekter har också mikrobiome som ingår i deras immunförsvar. När vi använder kemikalier på våra bin, ekologiska eller syntetiska, särskilt i högre koncentrationer, borde det inte vara en överraskning när det påverkar hälsan negativt på lite längre sikt.
Områden utan kemisk behandling
Det finns områden där inga behandlingar har använts mot varroakvalster någonsin.
I Brasilien i Sydamerika kom varroakvalstret 1971. De afrikaniserade bin hade kontrollen i skogarna i Brasilien. Inga binsamhällen dog på grund av varroakvalster, trots att varroanivån var ganska hög de första åren. Det afrikanska biet är samma art som vårt europeiska bi, båda Apis Mellifera. 1984 var den genomsnittliga varroanivån cirka 5% (foretiska kvalster, på bina) och bina kallades då resistenta. Virusnivån var uppenbarligen låg trots vad vi idag skulle ha kallat lite för hög kvalsternivå. Idag är kvalsternivån på bin i Brasilien (i yngel kan den vara högre) ungefär 1-2%. Det bästa förslaget till förklaring är att vissa mikrober i det naturliga mikrobiomet (en blandning av olika typer av mikrober) hindrade virus från att växa till patogena nivåer. Men när kemikalier som syftar till att döda kvalster också påverkar mikroberna kan virusnivån uppenbarligen växa till. Det är inte första gången liknande saker händer på grund av kemikalier. Den berömda boken Silent Spring 1962 av Rachel Carson innehåller flera liknande exempel.
1984 introducerades 20 samhällen av afrikaniserade bin på ön Fernando de Norhona 345 km nordost om den brasilianska kusten. I de 20 samhällena introducerades italienska drottningar och alla afrikaniserade drönare och drönare togs bort. Det fanns inga andra bin på ön. Efter några år var varornivån i genomsnitt 30% med det högsta exemplet på 50%. Kvalstren orsakade inga uppenbara skador och dödsfall hos samhällena. Ingen kemisk behandling av någon orsak användes i dessa samhällen. Antalet biodlarhållna samhällen var cirka 50 fördelade två biodlare under många år, plus cirka 50 vildsamhällen. Varroanivån i samhällena fortsatte att minska under de följande åren. År 2016 hade varroanivån nått 1-2%. (American Bee Journal, oktober 1997; DOI: 10.1038 / srep45953)
I Sydafrika började biodlare att behandla (biodlarskötta samhällen) mot varroakvalstret när den uppträdde 2004. Det överväldigande antalet samhällen var dock inte möjligt att behandla, alla de svärmar av scutellata som flyger fram och tillbaka, söderut och norrut. Längst i söder finns kapbiet, capensis. In i det området hjälptes scutellatabin att komma genom biodlares försorg som flyttade dem dit för pollinering och nektardrag. Vildsvärmarna bestämde villkoren för vad som hände med hela bibestånden i södra delen av Afrika.
Det fanns samhällen hos biodlare som dog de första åren när kvalstren anlänt, uppenbarligen på grund av virus (och kvalster). Efter några år hade motståndet ökat bland både scutellatabin och kapbin. Idag anses bina vara resistenta, men kvalsternivåerna kan variera något, också i samma samhälle. Bland de afrikanska bin är cellstorleken 4,9 mm den naturliga.
Terje Reinertsen 2019. Han har skött sina bin i 25 år som om varroakvalstret inte finns.
Terje Reinertsen, Norge
År 1994 hade varroakvalstret gjort sin närvaro så välkänd bland biodlare i Norge att det beslutades att bisamhällen måste behandlas mot varroan. Den nationella biodlarföreningen tog hjälp från länder där de hade haft mer erfarenhet av kvalster. Bland annat rekommenderades att man skulle använda "Krämerplatten" som avdunstar myrsyra i bisamhället.
Terje Reinertsen, som bor 20 minuter norr om Oslo, lyssnade noga på råden och behandlade sina bin på det rekommenderade sättet hösten 1994. Han förlorade 70% av sina samhällen under vintern 1994-95. Andra biodlare tappade också ungefär samma mängd bisamhällen. Flera förlorade 100%.
Vårbehandling med myrsyra nämndes sedan som ett ytterligare alternativ för att rädda samhällen som överlevde vintern. Då användes färre hål i plasten runt myrsyraplattan så att avdunstningshastigheten inte skulle vara så hög. Terje tillämpade den här metoden på de överlevande.
Efter att ha analyserat resultaten av alla behandlingar drog Terje och några andra biodlare slutsatsen att om du skulle förlora så många bisamhällen efter behandlingna kunde du lika gärna låta bli att behandla, eftersom man inte förlorade fler samhällen om man lät bli att behandla.
Hans bin har nu inte behandlats på 25 år.
Nu finns det några spännande forskningsrapporter från Dr Melissa Oddie och hennes medarbetare. Forskning på Terje bin var grunden för hennes doktorsavhandling. Sedan dess har flera artiklar och rapporter från bin hos Terje Reinertsen publicerats.
1995 kompenserade Terje för sina samhällsförluster genom att köpa cirka 35 bisamhällen. De kom från ett område dit varroa ännu inte hade kommit till. Dessa samhällen hade aldrig behandlats mot varroa. Dessa 35 var fler i antal än de som överlevt varroan och myrsyran.
Under vintern 1995-1996 och framåt var förlusterna återigen normala, 5-10%, trots brist på behandling mot varroan.
På grund av den stora förlusten av bin för många biodlare under vintern 1994-95 var återinvasionen av kvalster inte ett problem för Terjes bin. Den första ankomsten av kvalster kom genom en del hemlig drottningimport, säger ryktet. Virus hade inte haft tid att föröka sig mycket hos kvalster och bin på grund av den korta tiden som gått.
Terje började genast med det enkla avelkoncept som han sedan har följt under åren som följde. Han fokuserade på att identifiera de sämsta och de bästa bisamhällena när det gäller att hålla nere kvalsterpopulationen och vara resistent mot virus. Det verkar som om varroa-nivåerna idag huvudsakligen är 1-3%, med vissa undantag på en lite högre nivå. Det viktiga är dock att inga tecken på virusskador kan ses.
Cellstorleken hos hans bin är 4,9 mm.
Annelie Bosdotter 2020 I ett genomsnittligt samhälle av sina 15. varroanivån ligger I alla hennes samhällen på 0-0,5%.
Annelie Bosdotter, Sverige
År 2010 upptäcktes varroa i Annelies bin. Hon bor ungefär 59°N 16°E. Hon tog hand om en svärm 10 år tidigare och blev biodlare. År 2010 hade hon fått ett antal lokala Buckfast-samhällen från en biodlare. Hon hade också tagit hand om några svärmar av okänd härkomst. Andra biodlares bin var flera km från Annelies bin. Vid den här tiden hade hon tio samhällen.
Hon bedriver en ekologisk småskaligt lantbruk med köttproduktion från nötkreatur och får tillsammans med sin man Tomas. Hon ville inte använda starka eller främmande kemikalier på bina. Hon försökte en gång behandla täckta yngelramar utan bin från ett par samhällen utanför samhället med myrsyra. Hon gjorde det bara en gång. Hennes bin har aldrig utsatts för kemisk behandling mot varroa, ekologiska (t.ex. organiska syror eller tymol) eller syntetiska (som Apivar och Apistan). Inget drönaryngel har någonsin tagits bort i bekämpningssyfte.
Hon har aldrig köpt drottningar eller skickat några för parning utanför sitt område. Nya drottningar paras i hennes bigårdar. Annelie låter bina göra sina egna drottningar, till exempel när en avläggare görs som en svärmförebyggande åtgärd, eller när en avläggare görs med en svärmcell, när en sådan har upptäckts. Hon har normalt ett fåtal samhällen, 2 eller 3, i varje bigård.
För 10 år sedan när varroan upptäcktes i hennes samhällen och några år därefter såg hon en del vinglösa bin. Vid den tiden var antalet samhällen drygt 10. Idag har hon cirka 15. Målet är nu att nå 50. Hon vill dominera området mer med sina varroaresistenta bin eftersom nya biodlare nu finns lite närmare än de var från början. Hon tycker dock att det är ok att det finns fler biodlare i området. Det ger en möjlighet till samarbete i området.
Vinterförluster saknas vissa år, ibland 1-2, i genomsnitt cirka 10%. På vintern får bina behålla en del honung, helst 10-15 kg. Sedan får de en hink med sockerlösning gjord av ekologiskt socker. Cellstorlek genom hela bikupan är 4,9 mm.
De senaste åren har hon använt mobilappen Beescanning för att ta reda på varroanivån i sina samhällen. Hon har tagit bilder av de flesta av yngelramarna för beräkningen men har inte nått högre än 0-1%.
Hur kan man sluta använda kemikalier
Om du bor i ett område där varroan har behandlats med ekologiska eller syntetiska kemikalier i många år, har du två alternativ. Om du vill vara säker på att inte förlora många bisamhällen har du endast ett alternativ.
Oavsett om du slutar helt på en gång, eller slutar stegvis och använder mindre och mindre med behandlingskemikalier, finns det några överväganden som gör förlusterna så få som möjligt.
A. bigårdarna bör vara relativt isolerade. Avståndet till andra bigårdar minst 2 km (1,5 miles). Du kommer att få väldigt lite av återinvasion av kvalster från andra bin då, också genom felflygande bin. Bin med kvalster flyger mycket lättare fel än annars. Röveri, även tyst röveri (du ser det inte för att det ser ut som normal flygning in och ut ur flustret) sker inte i någon betydande mängd utanför det avståndet.
B. Av samma anledning är det bättre ju färre antal bisamhällen du har i bigården när du börjar att göra bina behandlingsfria. Kan du ha så få som 1-2 samhällen i en sådan bigård som är det väldigt bra. 3-4 är bättre än 5-6.
C. Om du slutar helt och hållet på en gång med behandlingar tar du hänsyn till dina biodlingsgrannar genom att börja behandlingsfria bigårdar längre bort från dem än 2-3 km. Du kommer då säkert inte att bomba grannarnas bin med kvalster. Det är också bäst om du kan börja med bin som från början är mer motståndskraftiga än genomsnittet i landet. Du kommer förmodligen att förlora något fler samhällen de första åren jämfört med när du minskar behandlingarna gradvis.
D. Om du bestämmer dig för att avbryta behandlingen gradvis under de kommande åren finns det fyra punkter att tänka på som hjälper dig att göra framsteg. Du måste överväga alla fyra för att få en bra beslutsbas för när du ska behandla, bestämma vilka drottningar du ska ersätta och vilka du ska odla drottningar från.
1. Mät varroanivån 1-4 gånger per säsong beroende på längden på yngelsäsongen och motståndsgraden hos dina bin. Tröskelvärdet för behandling är 3%. kontrollen av varroanivån görs helst med alkoholtvätt med EasyCheck (en så kallad biskakare). Behandlingsmedlet som fungerar bra och kan användas från vår till höst är tymol. Tymol är inte vattenlösligt. Det är fettlösligt men mycket flyktigt och lämnar vaxkakorna igen när de lämnas i bikupan efter behandlingen. Tymol i koncentrationer som finns i honung och vax ger ingen extra smal, om något är det motsatsen till farligt. Den viktigaste tiden för kontroll av varroanivån är på våren.
2. Ha en masonitskiva 0,5 x 0,5 m framför flustret. Avlös den en gång i veckan avseende skräp och bin med skadade vingar eller friska, döda eller levande. Mer än ett bi med skadade vingar (DWV-bin, deformerad wing virus) - kontrollera ev. varroanivån. Om den är 2-3% mäter man igen inom 4 veckor. Om mer än två vingskadade bin observeras är det förmodligen dags för behandling utan att behöva kontrollera.
3. Utvecklas samhället som förväntat? Om inte, kolla igen om en vecka (ta bara en titt när innerskivan/täckningen är borttagen). Är det dags att kontrollera yngelramarna om ynglet är friskt?
4a. Kan du hitta åtminstone ett bra område med tätt täckt yngel (utan hål där du hade förväntat dig täckt yngel)? Det är ett positivt tecken.
4b. Kan du inte ens hitta ett enda bra område med tätt täckt yngel, kan en bra åtgärd vara att behandla samhället åtminstone något och ersätta drottningen så snart som möjligt även om varroanivån är låg. Samhället kan ta bort yngel med kvalster men det blev inte triggat tillräckligt tidigt för att effektivt bekämpa varroangreppet och undgå hög virusmängd.
